Eva Rusz har genom åren arbetat med yrkesgrupper som i sitt dagliga arbete måste kunna hantera press och sin egen inre stress. Det kan vara poliser, militärer, tunneltågförare, idrottsmän och till och med artister och skådespelare!

Vid Svenska FN-skolan, SWEDINT i Södertälje ingår fn ämnet ”Stress factors in difficult situations and debriefing” vid den internationella polisutbildningen. Eva Rusz är ansvarig för detta ämne sedan 1996 och utbildar grupper cirka 3-4 ggr per år.

Eva: ”Arbetet inom elitidrotten har präglat mitt arbete inom det svenska försvaret där jag arbetat i fem års tid. Jag såg tidigt ett behov att både våga tala om de risker som finns med att t.ex. genom FN-tjänstgöring gå ut i en f.d. krisghärd som att inom Sverige i fredstid aldrig förbereda sig mentalt för de risker en kris ellert krig kan innebära. Jag initierade därför ett projekt kallat ”Psykisk beredskapsträning” och som sedan leddes av mig och överste Jan O. Lindström vid arméstabens utbildningsavdelning i Stockholm 1988-1990.”

Utdrag ur kursinnehåll från svenska FN-skolan SWEDINT

Förutom individuella förutsättningar, tidigare erfarenheter, minnen, kunskaper liksom förväntningar har kollegorna och/eller arbetsledaren stor inverkan på hur individer klarar svår stress i arbetet.
Får man fortlöpande information, har en kommunikation som ”är igång” och också får stöd av någon går det att hantera pressen bättre.

Debriefing

Debriefing är en utarbetad kommunikationsteknik vars syfte är att hjälpa dig att både bearbeta och ta dig igenom den påverkan en kritisk händelse kan ge dig.

Den leds ofta av proffs. Men s k daglig debriefing där man t.ex. i en arbetsgrupp tillsammans går igenom dagens händelser har också ofta en välgörande effekt på ditt hälsotillstånd.

Syftet med debriefing
Syftet är att den som har upplevt en svår händelse skall få möjlighet att berätta av sig det som man har upplevt. Den skall också ge stöd och hjälp åt de som kanske inte just då var inblandade men som i alla fall känner av effekten av händelsen t.ex. arbetskamrater, arbetsledning anhöriga. Individen skall få möjlighet att berätta, ställa frågor och få klargjort olika aspekter av det inträffade. Man tar i dialogform fram händelsen och försöker utforska olika sinnesintryck och känslor och inre bilder.

Olika typer av debriefing:

Informell
Då man gör det i t.ex. en arbetsgrupp. Brandmän och poliser är vana att göra detta i samband med ett arbetspass slut.

Instrumentell
Man går inte in på djupet i känslorna utan ägnar sig mer åt t.ex. teknisk redogörelse, undersöker tekniska sakliga fakta i det inträffade.

Enkel, emotionell
Här utforskas känslor.

Intensiv emotionell
Utförs av professionella yrkesmän.

Vanliga uttryck för obearbetad stress

    • Man erkänner inte stressen, låtsas att man inte känner något.
    • Skyller på något, någon, tekniken.
    • Man får kroppsliga symptom t.ex. mer sjukanmälningar.

 

Tre olika typer av stress som yrkesutövare inom FN utsätts för

Basal
Varje dag upplevelser, irritation, ilska, frustrationer.
En persons påverkan på denna stress beror på i vilken dagsform denna är.
Har man t. Ex. varit sjuk, sovit lite, har problem av olika slag kan man reagera mer.

Kumulativ
Denna stress blir resultatet om man utsatts för ofta, för länge och om den är för stark och intensiv.

Ofta kan den beskrivas som att man befinner sig i den, ständigt omsluten utan möjligheter ta sig ur den eller undkomma. Det är alltså ofta själva upplevelsen av den som gör det svårt.

Utbrändhet, ständig trötthet, nedstämdhet, hopplöshet, sömnstörningar kan vara några tecken.

Olika fysiska symptom som huvudvärk, smärtor i kroppen, magproblem kan uppstå.

Kognitiva problem som svårigheter minnas, hålla koncentrationen, behålla distansen till vad som sker kan uppstå.

Traumatisk
Traumatisk stress är ofta resultatet av en våldsam eller plötslig händelse inträffat som skadat eller hotat dig eller en kollega eller en anhörig.

Vanliga stressorer som kan leda till stressreaktioner som kan behöva bearbetas.

Ett faro-trauma.

        Man kan ha varit utsatt för ett svårt hot, ett dödshot.

 

Förlust- trauma.

      Man har förlorat ngn eller något.

Åskådar-trauma.

       Man har bevittnat en svår händelse.

Skade-trauma

      Man har blivit skadad eller skadat någon.

Ansvars-trauama

         Man upplever skuldkänslor kring något som har inträffat.

Avgörande för hur stark en händelse upplevs är bl.a. hur lång tid man befann sig i fara och hur nära man var.

Posttraumatisk stress disorder (PTSD)
Om symptomen som beskrivits fortfarande är kvar efter mer än en månad kan de kallas PTSD. Diagnosen kan jämställas med ett fysiskt sår som inte kan läka.

Det finns många kriterier på denna diagnos som inte låter sig till fullo beskrivas här men jag vill ange några viktiga kriterier;

    • Man återupplever gång på gång dagligen och/eller under sömnen händelsen om och om igen.
    • Man har återkommande mardrömmar om händelsen.
    • Man beter sig och känner sig som om händelsen har inträffat på nytt/igen.
    • Man undviker tala om eller situationer som påminner om traumat.
    • Personen ifråga beter sig överspänt, överreagerar lätt. Vredesutbrott.
    • Man känner sig oförmögen att uttrycka och känna känslor.
    • Man känner sig likgiltig.


Ytterligare kriterier finns att tillgå i:

”Mini-D IV. Diagnostiska kriterier enligt DSM-V”
American Psychiatric Association
Danderyd: Pilgrim Press

Exempel på reaktioner som kan indikera svår stress samt vara föremål för behandling:

  • Fysiska tecken Kognitiva tecken Emotionella tecken
  • Trötthet Förvirring Rädsla, ångest
  • Ökad puls, höjt blodtryck
  • Koncentrationssvårigheter
  • Ilska, utbrott
  • Muskel spänningar, skakningar
  • Störd problemlösningsförmåga
  • Skuldkänslor, sorg, hopplöshetskänslor
  • Störd sömn, mardrömmar
  • Minnes problem
  • Deprimerad, nedstämd
  • Ökat drog/ smärtanvändning
  • Snabbt tal
  • Flashbacks av händelsen
  • Accelererad tanke process
  • Drar sig undan, isolation

Stresshanteringsråd

  • Tala med någon
  • Håll dig igång, fysisk aktivitet
  • Lyssna på musik
  • Avslappningsträning
  • Var tillsammans med andra
  • Skriv ner dina tankar och känslor
  • Kontakta en professionell person, läkare, psykolog, terapeut.