Vad är psykoterapi?

Kognitiv psykoterapi är en systematisk och målinriktad behandling som bland annat används för behandling av till exempel ångestbesvär, depressioner, ätstörningar, personlighetsstörningar, missbruk, stress samt i Eva Rusz Malmbergs form, även som singelterapi. Den bedrivs alltid med beprövade psykologiska metoder av legitimerad psykoterapeut. Terapin grundas på en överenskommelse mellan terapeuten och klienten om vad målet är för behandlingen, hur länge den skall pågå, till vilket pris och med vilket arbetssätt.

Beroende på klientens behov tillämpas kort- respektive långtidsbehandling. Målet vid korttidsbehandling kan vara att minska ångest eller förhindra depressioner som återkommer genom att i terapin förändra det tankesätt som är förknippat med ångesten eller depressionen

Långtidsbehandling, ca 40 timmar och längre kan ha som mål att skapa en bättre självkänsla eller att lära sig knyta mer intima relationer. Här blir syftet en förändring av grundläggande, personliga föreställningar som du har om dig själv eller andra människor och som har formats under din uppväxt.

Den kognitiva psykoterapins syn på problem
Vårt sätt att tänka påverkar hur vi känner oss och hur vi handlar. Vi tolkar verkligheten på olika sätt, och tolkningen styr hur vi upplever oss själva, andra och omvärlden. Inom kognitiv psykoterapi menar man att det inte är ”tingen som vi lider av utan vårt sätt att uppfatta dem på”.

Psykiska problem tyder på att man har blivit fångad i uppfattningar om sig själv, andra människor och omvärlden som inte är funktionella och inte hjälper en framåt i livet. Man ser på människor som olika sårbara från ett biologiskt och ärftligt perspektiv såväl som utifrån erfarenheter gjorda under uppväxten. Symptom av olika slag ses då som ett personligt sätt att uttrycka sin sårbarhet genom, då påfrestningarna i livet blir för stora.

Hur går terapin till?

Struktur
Den kognitiva terapin är strukturerad och följer alltid samma arbetsgång. Detta kallas också att följa en Agenda.
En kognitv agenda brukar se ut så här:

  • Terapeuten hör efter hur du har haft det under den tid varit hemma.
  • Genomgång av hemuppgifter.
  • Överenskommelse om aktuellt tema att tala om under sessionen.
  • Eventuell tidsprioritering om fler än ett tema önskas tas upp.
  • Arbeta med temat.
  • Nya hemuppgifter formuleras.
  • Feedback på sessionen från både klientens hålls som från terapeutens.

Relationen mellan terapeut och klient

I den kognitiva terapin bygger man tryggheten och tilliten kring en jämbördig dialog. Den kallas i kognitiva termer för en Sokratisk dialog. Ursprunget till den är den grekiska filosofens Sokrates sätt att kommunicera i syftet att stimulera Atens ungdomar till ett självständigt tänkande. För detta dömdes han år till döden, då han ansågs uppvigla folket.

Ett annat kognitivt ord som symboliserar terapin är Vägledd upptäckt. Syftet är att terapeut och klient skall känna sig jämbördiga, se sig som detektiver eller upptäcktsresande tillsammans och därmed kunna upptäcka nya synsätt, finna nya förklaringar och ”bevis” på att det man tänkt inte alltid stämmer eller är sanningar. Man utforskar tillsammans klientens unika verklighet.

Att byta ut automatiska tankar
Terapin är strukturerad och den bygger från början på att man systematiskt undersöker konkreta situationer där en person idag kan ha problem. Man talar om ”automatiska tankar” det vill säga tankar som dyker upp automatiskt i vissa situationer. Man belyser hur tankar, känslor och olika uppfattningar hänger samman.

Under terapins gång får klienten hjälp att se vad som inträffat ur olika synvinklar. Målet är att klienten skall inspireras att finna alternativa sätt att se på situationer som inträffat. På så sätt går det att ersätta ”gamla sanningar”.

Hemuppgifter
En stor del av terapin genomförs på hemmaplan av den som söker. Så gott som varje gång får sökanden hemuppgifter att genomföra på egen hand. Dessa utformas av terapeuten och skall hjälpa klienten framåt under tiden denne inte är hos sin terapeut.

En del hemuppgifter kan ibland visa sig för svåra. Då blir de ett ämne som belyses under kommande terapitimme.

 

Överkurs, kognitiv terapi

Fördjupad beskrivning, historik
Människor har i alla tider strävat efter att finna ”bot” för sin kroppsliga och mentala hälsa. Psykologin som vetenskap igångsattes egentligen först genom Sigmund Freuds arbeten på 1920-talet i Wien, Österrike. Långt före honom fanns dock pionjärer i Frankrike vid namn Mesmer och Charcot som under 1700-talet arbetade framgångsrikt med de själsliga processerna med hjälp av trance och hypnos.

Sigmund Freuds arbete har utgjort grunden för vetenskapen psykologi och det är också den s.k. psykodynamiska vetenskapen som präglat synen på psykoterapeutiska behandlingar genom ett drygt århundrade. Synen har varit, och är, att genom att tala om orsaker och att söka komma ihåg och förstå det förflutna så kommer vi att kunna påverka våra inre tillstånd till det bättre och därmed också möjliggöra att framtiden blir bättre än det förflutna.

Kognitiv psykoterapi, även kallad kognitiv beteendeterapi (främst i USA), började utvecklas på 1950-talet i USA. Den är grundad på teori och forskning inom inlärnings-, kognitions- och socialpsykologin.

Aaron Beck framhålls oftast som grundaren av den terapeutiska modell som på 1960-talet utvecklades till kognitiv psykoterapi. Becks modell handlade ursprungligen om att förändra felaktiga tankemönster. Begrepp som är centrala är automatiska tankar, feltolkningar, och scheman.

Senare har mer fokus ägnats på utvecklingshistorien och emotionernas roll, medvetna scheman eller arbetsmodeller.

Kognitiv psykoterapi bygger på dessa grundsatser

  • Alla möten vi människor gör, och alla minnen vi skapar blir inlärning som vi aktivt bearbetar och sedan väljer ut/bort, filtrerar, tolkar och tillskriver olika yttre och inre stimuli på ett högst personligt plan.
  • Våra tankar, känslor, handlingar och kroppens fysiologiska reaktioner är beroende av varandra och står i en ständig påverkan till varandra.
  • Dessa processer utgör en persons schema eller arbetsmodell med vilken man ser på världen och de händelser man går igenom. Det reglerar hur en person ser på sig själv, andra och omvärlden.
  • Förändring av vårt schema är centralt inom den kognitiva psykoterapin.

Det är tre aspekter av kognitioner som är av betydelse inom terapin
Det är våra automatiska tankar, våra grundantaganden och de kognitiva förvrängningar vi gör.

Grundantaganden
Grundantaganden är centrala i alla människors livsuppfattning.
De är både positiva och negativa. De utvecklas under barndom och uppväxt i möten med andra människor och i olika situationer. De positiva grundantagandena stöttar oss och hjälper oss till en god självkänsla. De automatiska tankarna kan då bli ” ja, jag är bra, jag duger, jag kommer att klara det här.”
De negativa grundantagandena ofta globala, övergeneraliserade och absoluta. De automatiska tankarna blir då ofta negativa och icke-stöttande: ”Jag visste det, jag duger inte, jag är inte tillräckligt duktig.”

Automatiska tankar
En persons automatiska tankar som är omedelbara, spontana och icke kontrollerade, har sitt ursprung i gränslandet mellan våra medvetna och omedvetna inre processer. De automatiska tankarna ger oss snabba underlag för hur vi skall ta ett beslut. Dessa har sitt ursprung i vårt individuella schema.

Kognitiva förvrängningar
Kognitiva förvrängningar är logiska tankefel som kan leda till att man drar felaktiga slutsatser om sig själv och andra oavsett om en situation har uppfattats riktigt. De blir en fördjupning av de automatiska, omedelbara tankarnas påverkan.

Vanliga kognitiva förvrängningar eller tankefel är:

Dikotomt tänkande
Allt eller intet tänkande.

Katastrofiering
Man förutspår framtiden utan att ta med några positivt tänkbara alternativ.

Diskvalificering, felkalkylering

Känslomässigt resonerande
Man tror något är sant eftersom man känner så.

Etikettering
Man sätter fast en ofta negativ adresslapp på sig själv om vem man är, vad man kan eller inte kan.

Minimering, maximering, mentalt filter
Man fokuserar överdrivet mycket på en negativ detalj istället för att se hela bilden/situationen.

Tankeläsning
Man tror man ”vet” hur andra människor tänker.

Övergeneralisering
Man gör en svepande negativ bedömning om/över sig själv som går långt utöver den nuvarande situationen.

Personalisering
Man tillskriver sig själv orsaken till att andra människor beter sig som de gör.

Borde-måste antaganden
Man har en precis och fix ide om hur man själv och andra bör bete sig, man överskattar hur illa det är att dessa förväntningar inte kommer att mötas.

Tunnelseende
Man ser enbart de negativa aspekterna av en situation.